previous arrow
next arrow
Slider

581C vol 1

”581C is a place, a parallel universe. It is a mirror world with a wink, not to be trusted, nor to be dismissed. It is from here that Thobias Faldt reports back: negating distance, negating time, as though all these images were somehow taken at once. An impossible archive, these photographs reveal a cross-section of people and experiences, a mixture of the familiar and the foreign — unable to be dismissed as merely a dream.” Chris Barton, 2009

581C vol 2-3

dubbelhund1.jpg

På soffbordet står ett monument av en isvulkan. Liknar de antika urverk där en liten fågel tittar fram för att signalera tiden. Sjunga klockslagen som ett alarm om tidens gång. För när dessa isvulkaner får utbrott stannar människorna till. Kyler händerna över isutbrottet. De kan lägga isbitarna över ögonen som man lägger is över en blåtira. Tiden läker alla sår och här är tiden verkligen en is.

De verkliga vulkanerna är vilande sedan decennier tillbaka. Men vissa människor är fortfarande infrysta i dessa vulkaner, och en dag ska de få utbrott igen. Lämna tillbaks alla anhöriga och låta de leva som om tiden stått still. Inte åldrats en dag. Det ska läka alla sår.

En hund med kattögon. Man opererar in kattögon istället för hunddjurets medfödda. Annars klarar de sig inte i mörkret. Man har avlat sönder dem i starkt upplysta laboratorier, och bortom lysrör och undersökningslampor går hundarna blinda. Man har avlat fram en päls som liknar människohår, guldlockar. Ingen minns hur dessa djur såg ut från början. Man får vässa tänderna eller sätta in vampyrproteser på dem, annars kan de inte äta fast föda. Vissa har ett slags dropp i kopplet där de får näringslösning intravenöst. Det är smidigt när man ändå kopplar hundarna vid promenader. På samlarbilder och idolaffischer ser hundarna tecknade ut, och kanske började det så.

6.jpg
Nattlig walk over på väntesal. Väntan är en viktigt ritual för dessa människor, att
märka tidens gång är den yttersta påminnelsen om livets ändlighet. Därför
har man byggt stora kupolformade väntesalar att bida sin tid i. Arkitektur
och artefakter från vitt skilda tidsepoker står utplacerade för att påminna
om tidens gång, om att tiden kommer enbart för att gå.
Grupper av människor hetsar varandra att vänta längsta möjliga tid i dessa
kupoler. Vissa bryter samman redan första natten och lämnar walk over.
När vinnarna sedan kommer ut finns så mycket tid att ta igen, familjetiden
blir viktig, att se så mycket som möjligt blir viktigt. Folk kommer ur
väntesalarna med ett sug.

5.jpg
Ett trädslag men enorm gravitation. Precis som att stjärnor kollapsar och sugs
ihop till neutronstjärnor har dessa träd dragits samman till en kärna. Kärnor
som sedan går att plantera med kraftfulla jordbruksmaskiner och upp växer
ett träd med enorm gravitation redan första sommaren.
Av detta virke bygger man sedan rymdstationer, för att undkomma problemen
med viktlöshet. Vackert att se dessa trädfarkoster, trädkojor nästan, sväva
ute i rymden.

Poems for 581C vol 2-3 by Viktor Johansson, 2010